Det här med att blogga ofta är ibland lite svårt att hålla. Och inte bara det - det är svårt att hinna med saker överhuvudtaget ibland. Förra veckan kändes det som att jag tagit mig lite vatten över huvudet med alla kurser och hundaktiviteter som jag håller på med just nu. Det är ju så fruktansvärt kul att gå kurs, men för att komma någonstans måste man ju också träna lite emellanåt och det är där tiden sviker ibland. Barnen vill och värdesätter mycket när jag lägger dom - vi läser böcker och ligger och samtalar lite innan de ska sova. En sådan där stund på dagen där vi har varandras odelade uppmärksamhet och allt är stilla, lugnt och mysigt. Nu är jag borta på kurs 2 kvällar i veckan och då känns det inte så bra att utöka det med träning på kvällstid några dagar till. Så det blir lite träning hemmavid just nu, och mest har det blivit freestyleövningarna vilket går framåt och bra.
Vi har också kört lite uppletande och lydnadsövningar på promenaderna. I söndags blev det äntligen dags för sökträning i skogen. Minna var övertaggad och sprang väldigt fort (lite väl fort?) men jag var nöjd med hennes söksystem. Däremot har markeringarna blivit lite fel så dessa måste jag verkligen träna på till nästa gång. Hon tar upp den jättefint vid figuranterna, men hon släpper rullen precis vid fotingången. Tur att vi har sökinstruktörer med i sökgänget så man får lite personlig coachning ;)
Så till en tråkig sak... Efter sökträningen var det någon i närheten som sköt några skott. Minna blev ju uppskärrad vid nyår, men i det stora så har hon reagerat måttligt på skott. Dessa var dock i direkt närhet och jag kunde se att hon blev osäker. Svansen mellan benen och oroligt vankande fram och tillbaka. Denna rädsla kvarstod också i ca 5 minuter efteråt. Jag och sökkompisen stod och pratade med varandra och låtsades inte så mycket om det, men jag förstår ju att jag måste träna detta på något sätt. Jag har beställt CD med skott på nu för att börja. Jag har en sambo som kan ställa upp och skjuta lite skott för träningens skull, men jag har ingen aning om hur jag ska lägga upp det. Det är verkligen tråkigt om min brukskarriär skulle bli grusad innan den ens har börjat... :/
Får fundera på detta. Ikväll är det freestylekurs igen hos Minnas uppfödare - ska bli kul!
Skotträdsla är så jävla trist!! Min Silly hanen Caddy som vi hade då blev väldigt skrämda av fyrverkerier som tändes av småpojkar mitt på dagen mellan hyreshusen och flög kors och tvärs i sidled. Silly var efter det rejält fyrverkerirädd och skottberörd på nya platser. På hemmaplan och på hemmaklubben var det helt ok dock. Men jag vågade aldrig mer lägga henne plats med skott...
SvaraRaderaChristine Hermansson som har Tedde från MrBinks (pappa till ett par ChessPlayerkullar bl a) har en bra modell på skotträning av rädda hundar som hon använde på sin äldre hane med gott resultat. Vet inte om modellen finns nerskriven nånstans, men den är den mest logiska metoden jag hört om iaf. Jag kan försöka förklara per mejl om du vill och tycker du den låter bra så rekomenderar jag dig att höra med Christine själv för detaljerna så jag inte minns fel nånstans. En god plan är nog bra att ha. Och vill du ha skottfast träningssällskap så ställer jag gärna upp!
Kram!
Jag tar gärna emot mer information Sandra - känns som att man behöver en bra plan innan man sätter igång!
RaderaMejl kommer ikväll!
RaderaToppensnällt!!
RaderaFy vad trist med skotträdsla. Jag har aldrig haft en hund som varit speciellt berörd även om Molly nuförtiden ofta stannar upp vid första skottet, för att titta lite, men det är den enda reaktionen som hon ger.
SvaraRaderadet kan ju hända lätt och är så svårt att få bort, om det ens går på vissa hundar.
Hoppas det växer bort eller att ni finner ett sätt att träna bort det..
Nej det är inte kul alls. Vår andra hund är fyrverkerirädd, men ej skotträdd (hon är jakthund och förknippar nog skotten med något som för henne är trevligt). Så jag vet inte alls hur jag ska göra - men jag vill i alla fall försöka träna bort det...
Radera