En torsdag...

Idag skickade jag iväg Wilma till skolan och packade ihop Alice saker för att bege mig med henne till hennes sista dagisdag. Väl i dörren in till dagis möttes vi av lappar om magsjuka så jag valde att lämna julklapparna till personalen och backa ut ur dörren igen. En glad Alice följde med mig till jobbet istället och vi har haft en mysdag ihop. Hoppas att vi klarar oss från magsjukan, det där är inte trevligt någonstans... speciellt inte nu inför julen.

Barnen räknar ner dagarna till jul och äter sina sista chokladbitar i kalendrarna. Förväntingarna är stora, och visst minns man som barn hur roligt det kändes vid varje jul. Som vuxen får man inte alltid in den där känslan, tycker det mest känns stressigt över saker man ska få gjort och också stress över att man vill ge sina barn en fin jul med allt vad det innebär. Då tänker jag inte på julklappar utan på den där gemenskapen, lugnet, ron och den härliga stämningen som jag upplevde själv när jag var barn. (Tack mamma! :))

Imorgon hoppas jag att vi får tid att ge oss ut till skogen för att hämta en julgran. Det ser både barn och hundar fram emot! Och så får man ju lite barr att städa också, typ fram till midsommar...

Minna

Minna - med världens gulligaste rumpa ;) - spanar över nejden.

Nya byggbilder

Bygget går sakta framåt, och i dagarna görs (förhoppningsvis) de sista plåtjobben på taket klart.
Här är några bilder:

 

En vanlig fredag

Idag var en helt vanlig fredag. Alice och jag är lediga, och efter att vi skickat iväg Wilma med skolbussen så myser vi lite framför TVn och fixar lite innan vi åker och veckohandlar. Det är alltid bra att ha det gjort på fredag förmiddag, bara några timmar senare fylls affärerna med folk och i det läget brukar jag få panik. Hatar att handla med tusen folk.

Under eftermiddagen har jag fått jobbat en del då barnen faktiskt lekt för sig själv. Ikväll så skulle vi haft min bästaste mamma på middag, men det blev inställt eftersom min sambo har blivit förkyld. Sådär riktigt mans-förkyld ni vet... Funderar på att lämna hans gnyende och gnäll och fly till mamma lite ikväll med barnen... ;)

Lucia

Idag gick jag och barnen upp tidigt, tände levande ljus och tog fram frukost för att kolla på lucia på TV klockan 7. Mysig start på dagen, som annars brukar vara lite halvstressig. Wilma åkte iväg till skolan för att titta på när 3:orna lussade för alla i skolan och Alice avdelning hade lussetåg för de mindre barnen på den andra avdelningen på förskolan. I år var första året sedan jag fick barn som jag inte var med på något luciatåg, det kändes lite tomt och konstigt men det gick ju det med.

På eftermiddagen tog jag och barnen med oss pulkorna och åkte lite i backen. Vi provade också att låta Minna dra Alice i pulkan (på slätta marken). Hon var lite tveksam i början eftersom hon trodde att någon höll kvar henne, men sedan gick det bättre. Vi får väl passa på att öva lite imorgon också innan snön försvinner till helgen...

Livet ändras...

Förra veckan fick vi det tråkiga beskedet att en bekant till oss gått bort i en trafikolycka. I det mötande körfältet skulle en bil svänga av till höger och den fullastade timmerbilen bakom hann inte stanna utan valde att väja över i fel körfält. Smällen blev total och först efter 4 timmar kunde vår bekant tas loss ur sin förarhytt. Troligen hade han avlidit direkt...

Man påminns ibland, ofta vid sådana här tillfällen, hur snabbt livet faktiskt kan förändras. Och tur är det väl kanske att vi inte vet vad som skall hända oss i framtiden. Inte skall man väl gå och oroa sig heller, men vi alla borde nog faktiskt emellanåt stanna upp och fråga oss vad som är viktigt och om vi tar till vara på tiden som vi har. Det är så lätt att falla in i vanor och pga livspusslets svåra läggande så nöjer vi oss med att bara stressa runt och inte se och göra allt det där som vi borde innan det är försent...

Älskade goa Kent, han var mer än en arbetskamrat för mig. Han är den som fått mig skratta mest under arbetets trista stunder och var alltid så go och glad. Jag vet hur mycket han älskade sin familj, så fruktansvärt det är för dem nu i denna stund... Jag hoppas hoppas verkligen att det finns ett liv efter detta, ett Nangijala. Så jag får träffa och skratta med Kent en gång till. Men tills vidare har han en speciell plats i mitt hjärta. <3

Vinst!

Mitt bidrag i tricktävlingen (två inlägg ner i denna blogg) vann och jag är jätteglad!! Vinsten är en liten blinkande lampa som jag verkligen kan behöva på min studsande hund i mörkret. Jag älskar att träna trick, men just nu när vi haft så mycket med husbyggandet att göra så är det lätt (väldigt lätt) att bara sjunka ner i soffan när dagen är slut. Tricktävlingen fick igång lite motivation till att träna igen, ser redan fram emot vad nästa trick skall bli i tävlingen!

Vill du också vara med i tricktävlingen?
Hitta mer information på: www.freestylehundar.se
eller på facebookgruppen: "Freestylehundars Dagens Trick"

Vinterbilder...

Dagens trick

Vi är med i en tävling i "dagens trick" på www.freestylehundar.se. Tricket denna gången är: öppna dörr, hämta sak, leverera sak, stänga dörr. Här är vårt bidrag, dock inte så bra filmat men tricket är inlärt i alla fall ;)

Trulle

I helgen har Wilma fått låna hem trollet Trulle från skolan, det är ett litet troll som hjälper dem att lära sig läsa och skriva. Nu skall han börja göra hembesök hos alla barnen i klassen, så får man skriva ner i en liten bok som följer med honom vad man hittat på under tiden han gjort hembesök. Här är Wilma, Minna och Trulle ; ;)

 
Igår var det husbygge för hela slanten, och idag har jag jobbat och skall måla lite brädor till huset. Saknar mina söndagssökträningar jättemycket, men tyvärr får jag stå över ett tag till. Nu börjar det bli mycket "när bara huset är klart...". Ja, när bara huset är klart - då skall vi återuppta vårt normala liv igen! ;) 

Uppdatering husbygge

Äntligen har jag haft tid att sätta mig ner och gå igenom lite bilder! Känns som att de sista veckorna kantats av allt möjligt, förutom tid att sitta vid datorn.
Dagisinskolningen börjar gå lite bättre, nu är det stilla gråt istället för panikgråt. Idag och igår har hon verkligen haft kul när jag hämtat henne också och inte velat gå därifrån så kanske kanske kan man våga hoppas på att läget håller på att ändras nu!

Mycket har ju hänt med huset sedan sist, och alla bilder kan jag inte lägga upp, men här kommer en kort händelserapport i bildform på vad som hänt med husbygget och allt runt detta den senaste tiden: 

Ordning och reda bland byggargrejerna står min pappa för!

Alice sysselsätter sig med min telefon när det blir tråkigt

Vädret har verkligen inte varit på vår sida under denna byggperiod. Inget munterväder precis ;)

Stora maskiner behövs emellanåt

Wilma och Alice har utforskat markerna runt huset tillsammans

Det är roligt på bygget, ibland. Det är rätt mycket gnäll om att det är tråkigt med kan jag säga...

Minna har aldrig tråkigt, någonstans ;)

Taket är på gång, något som är efterlängtat. Det blir rätt blött...

Hus till vänster och garage till höger.

Wilma och Alice vid sitt klätterträd. Garaget i bakgrunden är nästan färdigt.

Nu börjar det formas till ett hus och är lite spännande för barnen som börjar förstå hur det kommer att se ut. Här kikar de ut genom köksfönstrena.

Har man en sambo som är plåtslagare är det ganska givet vad det blir för tak ;)

Huset från baksidan

Utbyggnaden är köket. Snart är det klart utvändigt, det är bara taket som skall på och lite fönsterfoder.

Köksutbyggnaden från andra hållet. Se nu lyser faktiskt solen! Aska passar på att sola sig.

Fina stora köksfönster! Undrar om jag är lika imponerad när de skall putsas? ;)

Grattis Minna!

Idag fyller Minna 2 år! Vi säger grattis till alla hennes kullsyskon på 2-årsdagen också. Mina barn har förberett denna dagen länge och slagit in paket och pysslat hela veckan. Idag har vi firat med kalas där hundarna fick tårtor gjorda av leverpastej, skinka, kattmat och prickekorv och vi andra fick glass. Vid den stora presentöppningen fick Minna både leksaker, tuggben, hundgodis och grisöron. Helst ville ju barnen ge allting på en gång, men med tanke på hundarnas magar fick vi sätta stopp efter en liten stund. Det kan ju lätt bli för mycket av det goda. Den enda gästen som var bjuden men som inte dök upp var katten Doris till barnens besvikelse, men katter styr man ju inte alltid över ;)

Här är några bilder från idag:

Wilma hade skrivit en egen kalasskylt till Minna

Minna och Aska väntar på att få inta deras tårtor

Närbild på Minnas fina tårta som bestod av leverpastej, prickekorv, skinka och kattmat.
Designad och gjord av Wilma.

Det var längesedan det var en uppdatering här, jag ska se om jag kan få till en liten uppdatering med bilder imorgon åt er. Nu har vi ju fått upp vårt nya hus och garage och det är bara det invändiga kvar snart! Samtidigt som husbygget håller jag också på att skola in Alice på ett nytt dagis för 5e veckan i rad. Det går lite knackigt kan man minst sagt säga, och i och med detta ligger jag lite efter med mitt jobb så därför har bloggen blivit lite lidande. Men snart kommer uppdateringen så håll utkik!

Byggnadsstart och sjukstuga

I måndags drog bygget igång igen och nu går det snabbt framåt. På en vecka skall garaget vara uppe och tre veckor till så skall huset stå uppe också.

Dessa snickarna bygger väggarna på ett bord på marken, och använder sedan sig av en lastmaskin som lyfter väggarna på plats. Detta spar väldigt mycket tid, och redan igår kom första långsidan upp till garaget:

Väggarna byggs på ett stort bord

Långsidan till garaget är klar

Lastmaskinen lyfter långsidan

Väggen på plats!

Idag är jag hemma och VABBar för Alice som har feber. Igår vid kvällsmaten steg febern snabbt upp till 40 grader och har hållt sig på den nivån i snart ett dygn. Ingen alvedon hjälper och det är svårt att få henne att dricka något ens. Just nu sover hon, får hoppas att det släpper lite snart för hon är helt utmattad stackarn...
 


Aska har också varit dålig i några dagar. Hon blir ju halt emellanåt, ofta så halt så att hon bara använder tre ben och trots smärtstillande så mår hon ganska dåligt. Det sista när hon haft ont har hon nattvandrat på nätterna och man känner inte riktigt igen henne. Hon går omkring på nätterna, gräver utmed garderoberna, välter tvättstället, flåsar, hässjar, gnäller och det droppar saliv överallt. Hon är märkbart panikslagen och går knappt att få kontakt med =(  Man tycker ju att man klarat av de där småbarnsåren med vaknätterna nu, men man får nästan mindre sömn med hundar som nattvandrar än med små barn. En natt var jag tvungen att binda fast henne med kopplet i soffbordet, lägga mig bredvid henne och sakta stryka henne utmed ryggen till hon kom till ro efter någon timme så jag kunde koppla loss henne. Det konstiga är att när morgonen kommer så är hon som vanligt igen, aldrig samma tendenser på dagen som på natten?`Då ligger hon i sin hundbädd och går inte upp mer än nödvändigt.

Snart är det dags för ett nytt veterinärbesök, det "enda" som de har hittat är ju spondylos och artros och detta är ju kroniskt och blir värre med åren. Hon har ju haft det i några år och periodvis undrar man om det inte är bättre om hon får gå vidare, men så helt plötsligt blir hon bättre igen. Så länge inte de dåliga perioderna är längre eller överskuggar de bra perioderna är det ju svårt att ta något sådant beslut...