Mardrömmar...

Stackars min lilla Alice... Hon har drömt väldigt mycket mardrömmar i sitt 3,5-åriga liv men det sista har de verkligen ökat i mängd och intensitet. Ofta vaknar man av ett hjärtskärande skrik och när jag kommer in i hennes rum sitter hon längst upp i huvudänden av sängen - ihopkrupen och nästan hyperventilerar och pekar på något som förvandlats till något hemskt. Hennes gosedjur har varit hennes stora räddning många gånger tills mamma har kommit - men inatt var det tydligen så att nattmonstret tagit besittning även över dessa. Deras ögon var tydligen lysande och tänderna gnisslade... Det blev till att plocka undan dem helt enkelt. Alice brukar följa med till min säng, men efter en sådan här mardröm brukar hon ha svårt att somna om och efter någon timme brukar hon fråga efter att få gå tillbaka till sin egen säng för att hon oftast somnar om lättare där. Så gjorde hon även denna natt, men efter bara en stund kom nästa mardröm - då var det kudden som blivit förvandlad till något - och efter ytterligare någon timme fick hon somnat om i min säng och där sov hon tryggt till det blev morgon.

Problemet är att hon även kan drömma mardrömmar när hon sover hos mig - och ibland drömmer hon även om mig och blir helt till sig när jag pratar eller tar tag i henne för hon försöker fly från mig i ren skräck. Det känns väldigt jobbigt i mammahjärtat när ens barn lider av sådan här skräck, och sedan är det ju inte så lätt alltid att få upp henne till dagmamman på morgonen när hon bara sovit så få timmar. Många gånger har jag ringt till dagmamman och sagt att hon ska få sovmorgon, men vissa dagar går ju inte det...

Ja vad ska man göra - det känns inte som att det går att styra över hennes drömmar och nattlampa har hon. Vad mer ska man ta sig till undrar en trött mamma...