I lördags hade min lillasyster och hennes sambo 2x25-års kalas och eftersom jag hjälpte till i köket så var detta kalas hela eftermiddagen samt kvällen. Vi hade ingen som kunde passa hundarna så de fick hänga med. Eftersom Minna är världens största mattjuv och även kan hoppa lite på folk som hälsar så ville jag inte ha henne lös utomhus när jag inte kunde passa henne. Så hundarna satt i bilen (givetvis med fönster och dörrar öppna) och fick komma ut på promenader lite då och då under förberedelserna. Minna har inget problem att sitta i bilen, hon trivs där. Men hon laddar verkligen energi när hon inte får göra något. Hon var som en galning när vi släppte ut henne och rejsade 200 varv runt åkern varenda gång man tog ut henne. Senare på kvällen tog jag henne i koppel så att hon fick följa med på kalaset (som var utomhus). Problemet är ju att alla vill hälsa när det kommer en hund, och med så mycket folk som alla ska hälsa, klappa och kasta bollar så blir det en lätt stressad miljö. Minna var jätteglad förstås, men det blir ju en del dragande i kopplet... :/ Dessutom så slank det ner en och annan matbit eftersom hon gärna plockar mat ur händerna på mina barn - och det går så SNABBT! Jag hinner inte ens blinka - och det räcker med en bråkdel av en sekund för att hon ska genomföra handlingen (och det belönar ju sig själv tyvärr).
Vi hälsade lite på systerns hästar också och det gick jättebra som tur var, hon hade inte glömt bort besöken bland hästarna vi gjorde när hon var valp ;)
Efter denna eftermiddag och kväll med hyfsat lugnt tempo för Minnas del gjorde att hon på morgonen dagen efter inte alls uppskattade sovmorgon utan jag vaknade av att det lät som att hon tuggade på något som absolut inte lät som ett hundben. Smög ner för trappan och ertappade henne med en leksak (barnens leksak alltså) - en liten korg som de fått av farmor nyligen som nu var strimlad i minsta detalj över hela nedervåningen. Jaja, det var en grej som går att ersätta och hon brukar faktiskt inte tugga på saker längre så det ser jag mellan fingrarna på. Ut på promenad gick vi sen, och till skillnad mot annars där Minna alltid följer mig så var jaga fåglar största intresset idag...
Valde att ta med mig Minna på fotbollsföreningens poängpromenad på förmiddagen tillsammans med Alice (min 2-åring) och min mamma. Minna drog väl som en liten mindre ponny i kopplet hela rundan och vid fikat som är på halva rundan räckte det med en sekunds ofokus från min sida så hade hon slukat Alice kaka som hon satt och åt på i vagnen... Baaah! Alice fick en ny kaka och åt halva - sedan skulle hon och mormor gå och köpa lotter och jag fick hålla kakan. Skulle lägga ner denna i vagnen när ena poängpromenadspappret blåser iväg - och jag börjar springa efter med ett saftglas, en kaka och en hund i koppel. Minna blev så överraskat glad när jag helt plötsligt ville leka jage (?) med henne och gjorde snabbt ett varv runt mig - och snurrade in mig i kopplet. Kunde ju blivit liggande där pladask men det klarade jag mig ifrån som tur var... Men saften spilldes ut och kakan tog Minna ur min hand i bara förbifarten... Gaaah! Pappret blåste vidare för det blåste nästan storm och jag inser att pappret kan jag nog säga adjö till medan jag sprang. Någon ropar bakom mig "släpp hunden" och jag inser att jag nog springer bättre utan hund som hoppar i kopplet så jag släppte kopplet och ser pappret försvinna i fjärran trots att jag springer på. Tror ni inte denna underbara hund faktiskt springer ikapp pappret på bara några få sekunder och hämtar upp det och lämnar över det till mig!? Duktiga hund! Väldigt stolt återvänder jag till fikaplatsen och tänker att nu vägde hon allt upp sina minuspoäng hon fått under dagen - men det varar ungefär 2 sekunder... Vi hinner knappt ens fram till barnvagnen förrän hon norpar Alice kaka IGEN! Med tre kakor i magen drar Minna mig vidare i kopplet resten av poängpromenaden och vi kan åka hem...
Idag har hon faktiskt skött sig bra, förutom lite mer ofokus än vanligt på morgonpromenaden. Men jag får väl skylla på att min egen ork tryter emellanåt. Det är inte alltid man orkar vara på topp och vara pedagogisk och duktig med både två småbarn och två hundar. Med en aussie är svårt att alltid ligga steget före och de kräver sin matte, det är helt klart. Nya dag nya tag....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar