Förvånande!

 Igår hade jag och sambon hand om ÅIFs poängpromenad vid stranden. Vi åkte ganska tidigt hemifrån och medan vi packade upp alla sakerna så lekte hundarna på ängen runt omkring bilen. Sedan fick de sitta i bagageluckan i sina burar i ungefär 3 timmar medan vi sålde startkort och tog emot dem som kom i mål. Bagageluckan var öppen och bilen stod precis där vi satt, så under dessa tre timmar passerade över 150 människor bilen - och många hade hundar med sig. De låg så snällt och bara kikade under dessa timmar.

Efter detta så åkte vi till campingen och fick mat hos mamma, och hundarna fick ligga och kika på campinglivet medan vi rättade alla svar - och sedan åkte vi runt och lämnade tillbaka alla saker, satte upp resultatlappar osv. Man kunde ju tro att hundarna inte gjort något på hela dagen och skulle vara alldeles överenergiska när vi väl kom hem på den sena eftermiddagen. Men tydligen gjorde denna miljöträning sitt - för de sov hela kvällen, natten och även nu på förmiddagen.

Två saker till har förvånat mig denna helgen. Ena saken var i lördags. Vi satt och fikade vid soffbordet när vi fick besök - och jag gick och öppnade och stod och pratade. Inne i huset var både Minna och fikan kvar - helt ensamma. Var väldigt förvånad när jag väl kom in igen och Minna satt med hakan på bordskanten - precis invid smörgåsarna. Väntande! Denna lilla mattjuv - kanske lär hon sig ett och annat ändå i bara farten??

Det andra bra är att när hon varit lös på tomten och det kommit någon förbi - hund, häst, katt, rådjur eller andra människor - så har hon i helgen sprungit direkt till mig och inte fram till staketet - skvallerträningen har gått igenom också alltså! Skönt att se att träningen ger resultat emellanåt, även fast träningstiden är högst begränsad när man har barn tycker jag.