onsdag 19 september 2012

BVC, vinster, drömmar och tapetsering

Igår hade Alice studiedag och jag fick lite mysig egentid med henne. Vi var och handlade lite höstblommor och pratade om stort och litet. När man har henne ensam hemma kan hon prata i all oändlighet och är hur hjälpsam som helst min lilla fina...

På eftermiddagen ringde de från BVC och sa att de hade glömt att kalla till 4-årskontroll och undrade om vi kunde komma in samma dag. Jag chansade på att det skulle gå ok och tackade ja. För när det gäller Alice så kan allt hända, vill hon inte så vill hon helt enkelt inte. Det är slutdiskuterat direkt. Vi var hos tandläkaren förra veckan och det hade hon sett fram emot. Men när vi kom in i salen så slog det tillbaka - hon vägrade öppna munnen. Inte ett ord sa hon och i 25 minuter försökte både jag och tandsköterskan att få henne att öppna munnen så de kunde räkna tänderna. Icke. Inte en chans. Det blev inget öppnande av munnen där inte. Sån är hon min Alice - plus eller minus, ett eller noll. ;) Den enda som egentligen kan lirka med henne är Wilma, och hon är expert på hur man ska göra. Som tur var var hon hemma och kunde följa med till BVC - så denna gången gick det bra ;)

14 kg lätt och 98 cm lång följde hon ju sina egna kurvor bra, syntest och balansgång gick som på räls. Pratade bra gjorde hon med och hade ett väldigt bra ordförråd för sin ålder. Ja, man blir ju lite barnsligt stolt även om det är saker som de säkert säger till de flesta föräldrar ;)

Wilma, min fina Wilma, hon fick hämta ut ett bokpaket som hon vunnit i bibliotekets sommartävling. Fyra böcker var det och hon var så stolt över sin vinst - riktigt fina böcker var det också.

Igår kväll var jag inne på brukshundsklubbens öppna träning och tränade lite i ösregn. Det var jag och alla IPO-snubbar med sina coola hundar. Kände mig lite som en outsider, men var i varje fall väldigt nöjd med dagens träning!

Vi har en period haft rätt bra med Alice mardrömmar men inatt vaknade hon och var alldeles utom sig och grät och skrek. Jag gick in för att hämta henne och hon klamrade sig fast vid mig som om det var fara för livet samtidigt som hon upprepade: "du får inte dö mamma, jag vill inte att du ska dö mamma, inte dö inte dö". Fruktansvärt hemskt, varför måste en sån liten 4-åring få drömma sådana hemska mardrömmar? De borde bara få drömma om prinsessor och skimrande slott...

Idag kom äntligen målaren och började på att spackla i köket, ska bli kul om några dagar när det blir färdigt!!

Det var lite om allt som hänt de sista dagarna, har säkert glömt en hel del som vanligt.

Vill passa på att tipsa alla som har barn eller är intresserade av barn om Petra Krantz-Lindgrens blogg som jag följt ett bra tag. Hon skriver om barnuppfostran och livet med barn, jag hämtar massor av inspiration av henne och tycker hon har väldigt tänkvärda inlägg:
http://petrakrantzlindgren.wordpress.com/

2 kommentarer:

  1. Hon är inte stor lilla Wilma. Ganska exakt lika stor som
    Sam 2,5. ;) Men så är han rätt stor också. Envisheten och orubbligheten känner jag igen. Har Sam bestämt att han inte vill är det sällan möjligt att ändra på.

    Hemskt med hennes mardrömmar. Så maktlös du måste känna dig...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Alice är rätt liten i längd och vikt, liten men envis ;) Skönt att höra att ngn mer än jag har beslutsamma barn :D

      Ja mardrömmarna är jobbiga, kommer och går i perioder, man känner sig så maktlös...

      Radera