Minna hade förra gången lite problem att gå ut till den okände figuranten, så denna gången valde jag två okända figgar och så fick hon hälsa på dem lite före vi startade. Hon gosade, kelade, busade och tog mat. Men när jag väl skulle skicka henne (på halvsynliga figgar) så var hon osäker ändå och vågade inte gå fram... Attans vad surt det kändes. Men figgarna var jättebra och efter att jag hållt henne i halsbandet och de sprungit iväg några gånger och varit extra roliga så släppte det och jag fick väldigt fina skick, med bra flying och systemsök och hon vågade söka ut på 50 meter vilket hon hade problem med förra gången. Jag var jättenöjd, och väldigt lättad att det gick över med det skeptiska... Hon kan även vara lite reserverad emellanåt när vi får besök hemma, vilket ju också sägs att det finns inom rasen, men jag tycker att det har blivit bättre det sista så jag hoppas att det släpper.
Måste även berätta om en annan händelse; När jag rastar Minna vid bilen kommer det fram en kille pratandes i telefon och med sig har han en stoooor Rottweilerhane (han kommer inte fram egentligen för han dras fram av sin hund). Han kollar på mig och släpper sedan fram sin hund att hälsa på Minna (medan han glatt pratar högljutt i sin telefon). Minna, som är i höglöp, får den här hanen att vifta väldigt mycket på svansen och studsa runt. Jag försöker dra med mig Minna men telefonpratarsnubben och hunden hänger efter. Jag viftar lite med armen åt honom för att jag vill att han ska sluta gå efter mig och han avbryter då samtalet en sekund för att säga "han är snäll när han viftar på svansen förstår du väl". Såklart han viftar på svansen när han träffar en löptik - döh?
Pucken i änden av koppel finns det gott om tyvärr... :(
SvaraRaderaRoligare med söket! Jag är väldigt oinsatt i sök, men skulle gärna vilja satsa på det med nån framtida hund när mer tid finns. :) Surt att tid ska begränsa en förresten...